Målet med Slow Feeding.

Idag är den allmänna uppfattningen att hästar ska äta minst 16 timmar per dygn. Efter att i flera år ha studerat hästars ätande både bland tamhästar och mustanger i Nevadaöknen så ställer jag mig tveksam till att det skulle vara något speciellt antal timmar som de måste äta för så enkelt ärdet nog inte. Det skulle vara en katastrof för en häst att stå utan tillgång till grovfoder i 8 timmar i sträck men den tar ingen skada av att äta på rätt sätt varannan timme dygnet runt vilket ju bara är 12 timmar.

Beteendestudier av hästar som inte har tillgång till grovfoder har visat att de första tecknen på att någonting inte står rätt till ofta kommer redan 2 timmar efter avslutat ätande.

Det som händer är att eftersom hästen magsyra produceras kontinuerligt så är den helt beroende av att fodret, på sin väg genom matsmältningssystemet, tar med sig magsyra från magsäcken så att nivån hålls under kontroll. Det är nämligen bara magsäckens nedre del som har en skyddande körtebeklädnad och om magsyra kommer i kontakt med den övre delen så skapas frätskador (magsår). Alla vet ju att det går att överfylla en hink från en droppande vattenkran.

När hästen äter och fyller magsäcken med magsyreblandad mat så når natuligtvis detta även upp till de oskyddade delarna av magsäcken men saliven som (bara) produceras när hästen tuggar har ett högt Ph-värde (är basisk) och neutraliserar magsyrans låga Ph-värde (är surt) så den vältuggade maten har ett neutralt Ph-värde och skadar inte den känsliga vävnaden.

Det finns dock fler sätt för den frätande magsyra att nå magsäckens övre delar även om volymen inte är för stor.
– Ett är naturligtvis att hästen rullar sig men den korta tid som syran då är i kontakt med magsäcken övre delar hinner inte skada den känsliga vävnaden.
– När hästar ligger platt på sidan och sover kommer och magsäckens innehåll också i kontakt med magsäckens övre delar men om hästen har ätit ordentligt så klarar den detta en stund.
– Värre är det om hästen tvingas anstränga sig en lägre tid utan att först ha fått äta ordentligt.
Tänk dig att du fyller en plastpåse till hälften med vatten och försluter den med en halvdålig påsklämma och sedan klämmer ihop påsen mellan dina händer. Vad händer med nivån inne i påsen? Just det, trycker du ihop påsen tillräckligt så kan du till och med få vattnet att tränga upp genom påsens öppning. När hästen anstränger sig och spänner kroppen så händer precis samma sak och magsyran når direkt upp till de oskyddade delarna och börjar fräta på magsäckens väggar. Hästar får alltså aldrig tävlas på tom mage men detta har tydligen inte tävligsindustrin förstått eftersom över 90% av alla kapplöpninigshästar lider av magsår. Men ärligt talat, ingen tror väl att en sjuk häst springer fortare än en frisk häst?

Okej det här var ju inte så invecklat och det förklarar varför hästar som betar kontinuerligt inte lider av magsår. Vi vet ju dock att ge hästar obegränsad tillgång till foder oftast leder till att de drabbas av fetma och insulinresistens vilket ju är nästan lika farligt som magsår.

Men vänta lite nu. Om det är naturligt för hästar att äta nästan hela tiden varför blir de då feta och blir insulinresistenta av det? Precis som hos oss mäniskor så är det sockret som är boven. ”Modernt” gräs innehåller nästan dubbelt så mycket socker jämfört med ” gammaldags/skogs gräs” vilket gör att hästarna får i sig för mycket kalorier per betesminut och så blir inte hästar mätta av mängden mat de äter utan av hur mycket de tuggar per timme. Om det är för lätt att äta så äter alltså hästar för mycket. Om gräset växer glest så tar det ju längre tid att beta samma mängd gräs jämfört med på en tätbevuxen vall eller från ett berg med hö som ligger vid hästen fötter.

Ser du vart det här leder?
Vi vill alltså göra det lite svårare för hästen att äta sitt hö så att den kommer att tugga det bättre och känna sig nöjd och ta en paus innan den har ätit för mycket. För friska hästar fungerar det alltid så här men tyvärr har många hästar fått sitt naturliga beteende förstört av att ha tvingats se hur maten tagit slut innan de tycker sig ha ätit tillräckligt (tuggat tillräckligt). Detta leder till att de försöker äta upp allt som finns så fort det någonsin går (så att ingen annan kommer och tar det).  I det vilda skulle den ju bara behöva höja blicken för att se mer mat.

Det gäller att bromsa hästens ätande lagom för hindrar vi för mycket så kommer den ändå inte att tugga tillräckligt mycket per timme och därför uppleva att de svälter och aldrig komma i harmoni med sitt ätande utan i stället alltid vara frustrerad och grinig.

Genom att balansera äthastigheten och få hästen att glömma att maten någonsin kan ta slut så kan vi få hästen att sluta överäta och den kan sedan ha fri tillgång till grovfoder utan att äta vare sig för fort eller för mycket på villkor att den alltid kan få äta när den själv tycker att den behöver det.

 

Gör att hästen mår bättre och att höet räcker längre.