Början

1997 tröttnade jag på att sitta och frysa på läktaren när mina barn skumpade omkring ridskolehästar utan att lära sig någonting om hästar. Jag hagade in hela skogstomten på 9000 kvadratmeter och köpte 3st ponyhästar som barnen och jag skulle kunna umgås och ha roligt med. Egentligen var jag helt okunnig när det gälde hästar men jag hade ”hästkunniga” grannar så jag sa som Pippi Långstrump, ”det här har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra”.

Hästarnas stråfoder serverades i en stor trälåda där de kunde välja och vraka. Jag tyckte väl att det var en ganska bra lösning ända till våren kom och jag insåg att hälften all mat jag hade köpt åt hästarna var nertrampad utanför trälådan och det var ett hiskeligt jobb att städa bort alltihop och det kändes ganska tröslöst att fundera på hur mycket pengar som bara hade slösats bort till ingen som helst nytta eller glädje.

Samtidigt som jag efter några år med hjälp av olika gallerkonstruktioner hade fått bukt på slöseriet med stråfodret upptäckte jag att min lilla flock höll på att byta beteendemönster. Borta var nästan alla aggretioner och bufflighet. Det hade blivit lugnare i flocken och hästarna började bli betydligt mer arbetsvilliga. Det här tyckte jag var så spännande förändringar så jag inriktade mig på att försöka förstärka dem med hjälp av nya effektivare konstruktioner för att jämna ut ätandet. Totalt höll jag på i nio år med att förfina konstruktionerna för att få hästarna att må ännu bättre och resultaten var helt fantastiska.

Nu ville jag ha en förklaring till varför mina utfodringsexperiment tydligen påverkade hästarna mentalt så jag började leta på Internet och upptäckte snart att jag sannolikt, helt utan att förstå någonting, hade löst ett av hästvärldens allra största hällsoproblem; ”HUR MAN UTFODRAR TAMHÄSTAR UTAN ATT DE FÅR MAGSÅR ELLER BLIR FETA.” Literaturstudier visade att problemet hade varit kännt i decenier men eftersom det inte fanns någon känd lösning så var det ingen som ville prata om det. SlowFeeding löser hela problemet samtidigt som det minskar slöserier med grovfoder med upp till 50% (skillnaden mellan nätad och inte nätad rundbal i hagen).

Att spara pengar på att minska slöseriet med hö är ju helt okej men ändå ingenting mot de de helt otroliga psykologiska förändringar som väl fungerande SlowFeeding medför för tidigare portionsutfodrade hästar.

När hästens ätande kommer i harmoni och de slutar glufsa i sig allt som finns tillgängligt så kommer hela hästen i harmoni och kan ägna sin energi åt positiva saker i stället för att hela tiden testa ditt tålamod.

2008 övergav jag helt alla hårda konstruktioner av trä och metall eftersom jag då hade hittat ett Nylonnät i USA som gjorde SlowFeeding-lösningarna enormt mycket mer tillförlitliga.

2010 övergav jag Nylon för polyester som är nötningståligare och suger åt sig mindre vatten vilket gör att det varken blir lika smutsigt eller fryser på samma sätt.

Idag tillverkar jag över 100 modeller av ”SlowFeeders” och alla använder samma släta, mjuka, starka polyester nät för det finns inget bättre.

Enligt min uppfattning så är det djurplågeri att tvinga hästen  att gno sin känsliga mule mot plastiga nät med knutar för att komma åt sin mat. Kan du tänka dig att gno hönätet du har till din häst i ditt eget ansikt så att du känner hur det känns?

 

Gör att hästen mår bättre och att höet räcker längre.